Barockt, folklikt och rocklikt

Mitt fokus som musiker och spelman är ett musikaliskt sådant. Att lyckas beröra någon annan genom ett uttrycksfullt fiolspel var från början mitt mål.

En låt kan fås att beröra lyssnaren och göras intressant oavsett hur många gånger man spelar den, genom att varje enskild ton är förutsedd innan den spelas. Man måste ”bo” i stråkhanden. Att hitta ”det” i musiken, snarare än att följa konventioner om hur man ”bör” spela eller att erövra Zorn-märken och bli insläppt i folkmusikens ”finrum”.

Dock var det inte populärt i Jantelagens hemland under 70-talet att ha några större musikaliska ambitioner än så med folkmusiken. De spelmän som under denna tid var riktigt bra tvangs ofta att dölja sitt ljus under skäppan för att inte bli illa sedda. Detta upplevde jag själv väldigt tydligt då. 

Därav den något tvetydiga rubriken på kanalen. Jag hoppas att jag kan nå någon med öra för kvalitet och känsla för låtarnas inneboende rikedom, då de tillåts att bli uttryckta med ”det”.  Staffan Sjöberg