Billys Väntan På Isabell av Anders F Rönnblom
_Vi slog oss ner ett _stenkast från ett _skogsbryn E G#m C#m
_Där Billy kunde spana ut mot _havet A H
_Ingen kunde _riktigt tolka hans _uppsyn E G#m C#m
_Men vi förstod ändå att han var _glad F#7 H
_Vi hade bröd och hemgjort vin som skulle _räcka natten lång H7 E
_Vi satt och räkna stjärnfall, _alla på en gång F#7 H
Och vi _sjöng en sång för _mörkret, vi sjöng en sång för _Gud E A E
Och våra pulsar _slog i takt, vilket _underbart _ljud F#m A E
Vi satt och såg hur hav och himmel gunga
Vi satt och dela med oss av vår visdom
Och Billy hade ordet på sin tunga
Det enda ord som fanns var Isabell
Vi höll oss tätt tillsammans på vår gamla slitna fäll
Någon samla drivved och gjorde upp en eld.
Och vi sjöng en sång för mörkret, vi sjöng en sång för Gud
Och våra pulsar slog i takt, vilket underbart ljud
Vilda vågors brus och suset av röster
Blandades med röken från vår brasa
Och Billy satt och spanade mot öster efter morgonljus och Isabell
Plötsligt var det inget kvar av vår stora fina eld
Men någon vänlig själ tog fram en flaska muskatell
Och vi sjöng en sång för mörkret, vi sjöng en sång för Gud
Och våra pulsar slog i takt, vilket underbart ljud
Där satt Jane och John och lilla Liv från Tofta
Och Jonatan en bonddräng från Skanör
Och där satt Sam och Sonja i en och samma kofta
Där satt Billy men var va Isabell
Jag och Jenny tog varann i hand och börja långsamt gå
Vi klättra uppför berget så långt vi kunde nå
Och vi sjöng en sång för mörkret, vi sjöng en sång för Gud
Och våra pulsar slog i takt, vilket underbart ljud
Link to this comment:
All Comments (0)