Shakespeare monolog

The part inside this mark...( )...I forgot to say

PHEBE (the text in Swedish)
Tro inte nu att jag är kär i honom.
En snorvalp var han. Men han talar väl.
Vad bryr jag mig om ord? Fast ord gör gott
när den som lyssnar gillar den som talar.
Han ser ju bra ut - inte särskilt bra -
och han vet om det - men det klär honom.
Han kommer nog att bli en stilig karl.
Det bästa är hans yttre. Tänk, hans blickar
lindrade lika snabt som tungan brände.
Han är rätt kort - fast lång nog för sin ålder-
Hans ben är ju sådär - fast inte illa.
Sen var det snyggt med den där röda munnen,
en aning rödare, mer moget rött
än det på kinderna. Ja, samma skillnad
som mellan djupröda och skära rosor.
(Det finns nog kvinnor, Silvius, som lätt
hade förälskat sig i honom, bara
de hade granskat honom bit för bit som jag.)
Jag varken älskar eller hatar honom;
och ändå har jag större skäl att hata:
Vad hade han för rätt att dömma mig?
Svart hår, och svarta ögon, sa han åt mig.
Och, ja nu mins jag, han var spydig mot mig;
så konstigt att jag inte gav igen!
Det gör det samma: bättre sent än aldrig


PHEBE (the text in English)
Think not I love him, though I ask for him:
'Tis but a peevish boy; yet he talks well;
But what care I for words? yet words do well
When he that speaks them pleases those that hear.
It is a pretty youth: not very pretty:
But, sure, he's proud, and yet his pride becomes him:
He'll make a proper man: the best thing in him
Is his complexion; and faster than his tongue
Did make offence his eye did heal it up.
He is not very tall; yet for his years he's tall:
His leg is but so so; and yet 'tis well:
There was a pretty redness in his lip,
A little riper and more lusty red
Than that mix'd in his cheek; 'twas just the difference
Between the constant red and mingled damask.
There be some women, Silvius, had they mark'd him
In parcels as I did, would have gone near
To fall in love with him; but, for my part,
I love him not nor hate him not; and yet
I have more cause to hate him than to love him:
For what had he to do to chide at me?
He said mine eyes were black and my hair black:
And, now I am remember'd, scorn'd at me:
I marvel why I answer'd not again:
But that's all one; omittance is no quittance.
I'll write to him a very taunting letter,
And thou shalt bear it: wilt thou, Silvius?

Category:

Comedy

Tags:

• Jag
• phebe