De vilda detektiverna av Roberto Bolaño börjar i Mexico City 1975, rör sig tjugo år framåt i tiden men går tillbaka och slutar i Sonora 1976. Under den tiden berättar en kör av röster om Arturo Belano och Ulises Lima, som är vänner, poeter och vagabonder. De kan berätta om hur det är att vara ung arg poet, om att vara latinamerikan i exil, om heder, om pengar och om droger. De kan berätta om revolutionen som kom av sig och om kärleken som inte blev av men framför allt berättar de om hur de förhåller sig till de båda poeterna Belano och Lima. De olika rösterna/berättarna vrider verkligheten lite snett, även om de inte medvetet förvränger den, men många av historierna är motsägelsefulla. De båda poeterna, som benämner sig "inälvsrealister", är i ständig rörelse och på väg till något. De är vilse i Mexiko, vilse i Europa och vilse i världen. Förgäves söker de en mening med alltihop. Romanen tar egentligen aldrig slut, även om alla återvänder till Mexiko till sist. Livet går bara vidare, varför De vilda detektiverna dessutom kan läsas som en allegori om livet som sådant och om människans öde. Bolaños mästerverk anses vara en generationsroman för dem som föddes på 50-talet. Det tar tid att läsa dessa drygt 700 sidor men romanen är inte svårläst på något sätt och själv ville jag inte att den skulle ta slut. För mig är De vilda detektiverna den bästa latinamerikanska roman som skrivits sedan García Márquez Hundra år av ensamhet och Cortázars Hoppa hage.
Thomas Almqvist, bibliotekarie
¿Qué lengua es ésta? ¿ruso? ¿sueco?
japicuca 4 years ago
sueco
ahmetnsb 4 years ago