Nils Einar Poppe, före 1966 Jönsson, född 31 maj 1908 på Möllevången i Malmö, död 28 juni 2000 i Helsingborg, var en svensk skådespelare och teaterdirektör. Han är kanske främst förknippad med folkliga komedier. Han erhöll utmärkelsen Illis Quorum år 1988.
Poppe var gift med Inga Landgré 1949-59 och Gunilla Poppe från 1965. Han fick barnen Anja Landgré och Dan Landgré samt Mia Poppe och Thomas Poppe. Han är gravsatt på Allerums kyrkogård norr om Helsingborg.
Poppes mor var ogift och lämnade bort honom till en änglamakerska för att dö. Han räddades dock till livet och kom till fosterföräldrarna Anders och Amanda Jönsson på Möllevången i Malmö. Hans teaterdrömmar började spira tidigt och i skolan visade han upp sin komiska talang.
Karriären började hos Oscar Winge på Hippodromteatern i Malmö 1930. Från början hade han siktet inställt på att bli en dramatisk skådespelare men efter hand märkte han att publiken fnissade och skrattade när han visade sig på scenen. Det var uppenbarligen något i hans mimik som lockade till skratt. Han bestämde sig för att utveckla sin komiska ådra. Redan från början hade han naturlig fallenhet för dans och akrobatik något som han använde sig av under större delen av sin karriär.
Under sina fyra år på Hippodromteatern medverkade han i en lång rad revyer och operetter bland annat Guds gröna ängar, Äktenskap instiftas i himlen, Storklas och Lillklas och Blomman från Hawaii. Under en folkparksturné med operetten Mr Cinders 1934 blev han erbjuden engagemang i Klangerevyn på Folkets Hus-teatern i Stockholm. Poppe tackade ja och blev stockholmare för lång tid framöver.
Poppe blev snabbt en omistlig del av Klangerevyn. Sketcherna där han fick demonstrera sina akrobatiska talanger var något nytt. Han blev känd och populär i det stockholmska nöjesvimlet. Det var på Folkets Hus-teatern som han för första gången gjorde sin Chaplin-parodi. Nils Poppe kom ju ofta att bli jämförd med Charlie Chaplin, likheterna var många även om Poppe med tiden utvecklade en alldeles egen stil.
På 1940-talet började en ny epok i karriären då Poppe anställdes av teaterdirektören Gustaf Wally. Wally var känd för sina påkostade uppsättningar och lanserade modern musikteater, så kallade musikaler. Nils Poppes definitiva genombrott kom i operetten Blåjackor på Oscarsteatern 1942. Det var där hans mångåriga samarbete med Annalisa Ericson och koreografen Albert Gaubier startade. Paret Poppe-Ericson blev ett populärt danspar och jämfördes ofta med Ginger Rogers och Fred Astaire. Tillsammans spelade de i musikalen Lorden från gränden på Södra Teatern i Stockholm 1947.
Rollen som kanonfotografen Bill Snibson i Lorden från gränden blev en paradroll för Poppe; han spelade den sammanlagt 1 040 gånger på olika scener i Sverige, Finland och Danmark. 1949 gjordes en filmversion med titeln Greven från gränden.
Filmkarriären [redigera]
Filmdebuten skedde 1937, en blygsam roll som björn i Adolf Jahr-filmen Adolf Armstarke. Sedan följde en rad filmlustspel som Tre glada tokar, Tre skojiga skojare och Karusellen går.
Under 1940-talet blev Nils Poppe landets ledande filmkomiker. Med Annalisa Ericson som partner gjorde han komiska dansfilmer som Tappa inte sugen och Stackars lilla Sven. Han försökte förena sin komiska talang med allvar och eftertanke i filmer som Aktören 1943, Pengar - en tragikomisk saga 1946 och Ballongen 1946, de filmerna blev konstnärliga framgångar men inga publiksuccéer.
1948 föddes Fabian Bom, den pedantiske översittaren med prickmustacher som kom att bli en av Poppes mest populära rollfigurer på film. Den första filmen Soldat Bom blev en braksuccé som gick 48 veckor på stockholmsbiograferna. Det gjordes sju så kallade Bom-filmer, bl.a. Pappa Bom 1949, Tull-Bom 1951 och Flottans överman 1958. Bom-filmerna blev även internationella framgångar, speciellt populära blev de i Tyskland.
En annan figur som förknippas med Poppe är Sten Stensson Stéen från Eslöv, den skånske kandidaten som kunde lagens alla paragrafer utantill. Det blev fyra långfilmer med Stensson som centralfigur.
Många höjde på ögonbrynen när komikern Nils Poppe fick en roll i Ingmar Bergmans film Det sjunde inseglet 1957. Men de som tvivlade på Poppe hade fel, han gjorde en mycket varm och medmänsklig rollgestaltning av gycklaren Jof. Senare medverkade han i ännu en Bergman-film, Djävulens öga 1960, där han spelade kyrkoherde.
Loading...
De flesta inser inte Poppes storhet, han är Sveriges främsta skådespelare och borde vara mer känd internationellt, vår egen Chaplin eller Buster Keaton som jag anser vara jämlikar med Nisse.. han var mycket mångfaceterad och var en duktig dansare och gymnast, en sprallig clown som alltid ville glädja alla.. Saknad för alltid !!
SwedishFiero 2 years ago 9
nils poppe var bäst!
Carrofllin 3 years ago 5