Roy Jacobsens roman Huggarna är en berättelse om humanitet, om den lilla människans storhet och om det enkla livet. När Vinterkriget bryter ut 1939, är Suomussalmi en liten finsk stad, där byfånen Timmo försörjer sig på att hugga ved. När ryska trupper närmar sig, ska staden evakueras men Timmo vägrar att flytta på sig. Hans kunskaper om vedhuggning och överlevnad i sträng kyla kommer väl till pass, när de ryska trupperna kommer dit.
De ryska vedhuggarna är tvångsuttagna, icke vapenföra män, som har svårt att klara av uppgiften. Timmo blir till en ledargestalt för dem, en som har förmåga att ingjuta livsmod och hopp. Kylan och kriget gör att han behöver all tänkbar uppfinningsförmåga för att rädda livet på sig själv och på de ryska vedhuggarna. När de finska trupperna kommer tillbaka, blir Timmos agerande ifrågasatt men hans tidigare rykte som byfåne klarar honom från krigsrätt.
Jacobsen är en mycket säker stilist som dessutom har en fin känsla för beskrivande detaljer. Han behåller hela tiden en ömsint förståelse för de människor han skriver om. Solidaritet och medmänsklig kärlek är viktiga motiv för honom, oavsett om det sedan handlar om ryssar, finnar eller norrmän. Han lyckas än en gång höja blicken över det begränsat personliga och individuella, så att vi får fri sikt över det som djupas rör människorna. Även om Timmo är en aning bakom flötet, är han en stark personlighet och en överlevare. Huggarna är en mörk och allvarlig roman men inte alls utan hopp och med en stämning som är mera vemodig än dyster. Den inger förtröstan tack vare en självklar moral, där människornas hjärtan är mycket viktigare än kriget och strategin.
Thomas Almqvist, bibliotekarie
Tack för denna video. Du gjorde mig nu intresserad av denna bok.
MauriceFlower 4 years ago
Ikke galt...
RolfSteinar 5 years ago