Låt från Cornelis näst sista skiva blott ett år före hans död 1987.
Stereo: http://www.youtube.com/watch?v=NgQPl5h84Qs&fmt=18
Cornelis har aldrig tillhört mina egna favoriter även om jag som svensk inföding naturligvis kunnat hans låtar och känt till hans storhet. Men när jag lyssnar på den här måste jag erkänna att rösten och hans sätt att frasera och forma orden och meningarna är fullständigt suveränt. Cornelis-uttolkare finns det gott om, det vet vi, men den rösten går det inte att göra mycket åt.
Man skulle kunna tro att man måste vara infödd svensk för att kunna uppskatta Cornelis, men så är det inte. Min iranske vän Morteza som kom till Sverige som 18-åring, fastnade också för Cornelis och gick och såg honom flera gånger. Ja han var så fascinerad av honom att han gick och sökte upp honom i pausen och tittade honom i ögonen, men några ord utbyttes inte. Morteza säger att Cornelis hade "speciella frekvenser" i rösten som ingen annan hade. Och han har alldeles rätt, för så är det.
Jack vreeswijk gör faktiskt identisk version av den här låten =))
rareu4532 1 month ago
Hej.
Den här visan sjöng Cornelis in redan 1970 på skivan: "Poem, ballader och lite blues". Björn J:son Lindh har skrivit musiken
tubeank 3 years ago